Förlossning

Innan förlossningen bör man kontrollera att man har vissa saker till hands hemma:

Kontrollera också att honan har en gällande försäkring innan förväntad förlossning. Om det uppstår komplikationer så kan det bli dyrt!

Förlossningen närmar sig, öppningsstadiet

Öppningsstadiet varar i tolv timmar eller mer. Det är relativt svaga värkar som består av gradvis ökande sammandragningar i livmoderväggen. Öppningsvärkarna vidgar livmodershalsen. Ibland kan man se slemproppen, en kladdig flytning i slidmynningen. Dessa värkar är inte alltid så lätta att upptäcka, men man bör kunna känna dem om man lägger handen mot kattens mage.
När det närmar sig förlossning så ska honan ha passning dygnet runt, helst. Mycket kan gå fel, och det är av största vikt att man kan agera snabbt. Oftast går det dock bra! Många honkatter uppskattar dessutom närvaron av sina hussar/mattar, och kan t o m komma och hämta dem när det är dags. Medan andra springer undan och vill helst föda själv. Man ska dock försöka att vara med och kontrollera att allt går bra.
Det är svårt att säga några säkra tecken på att förlossningsarbetet är nära förestående. Några dagar innan så brukar de flesta honor börja bädda lite mer intensivt i bolådan/lådorna.
Fostrena lägger sig i ett annat läge, de sjunker ner och honan som tidigare sett väldigt rund ut om magen ser plötsligt mycket smalare ut. Det är dock inte alltid man ser detta tydligt.
Samma dygn som honan ska föda sjunker hennes kroppstemperatur en grad (till ca 37 grader, beroende på vad hon har för normaltemperatur). Detta är dock svårt att kontrollera, eftersom normaltemperaturen varierar så mycket mellan olika katter. Man måste dessutom mäta två gånger per dygn, eftersom temperaturen snabbt stiger igen.
En del honor äter mindre eller inget alls när förlossningen är nära, medan andra kan äta precis innan. En del blir lösa i magen, vilket troligtvis beror på att tarmen ska vara tom då katten ska krysta.

Förlossningsarbetet börjar, utdrivningsstadiet

Precis innan förlossningen brukar honan blir lite rastlös och orolig. Många gånger vill hon inte bli lämnad ensam. Hon kanske springer mellan bolådan och husse/matte. Stanna då kvar vid bolådan och avvakta. En del honor blir alldeles lugna när värkarbetet startar, andra är orolig och rör sig mycket i lådan. Man brukar kunna se värkarna som ”krusningar” över kattens mage. Honan brukar få en frånvarande, inåtriktat blick, och ofta spinner hon högt. Utdrivningsvärkarna varar under 2-24 timmar, och när det närmar sig förlossning så kommer de med en frekvens av ca 2 i minuten. De flesta kattförlossningar är över på två till fyra timmar, men vissa kan hålla på i betydligt längre tid utan att det är onormalt.
En del honor ligger på sidan och föder sina ungar, andra föder sittandes, så att de kan ta spjärn med bakbenen.
Varje unge ligger i en fostersäck och vattnet går för varje unge. Ungen kan födas med huvudet först eller med baktassarna först, bägge sätten är normala. Tiden fram till första ungen varierar. Så länge honan verkar lugn och värkarbeter fortsätter så är bara att vänta.
Även tiden mellan ungarna kan variera, men oftast är det 10-60 min mellan varje kattunge. Att föda fram ett dött foster är jobbigare för honan, så det kan ta extra lång tid.

Efterbördsstadiet

Oftast kommer efterbörden, eller moderkakan, samtidigt eller straxt efter ungen. Varje foster har en egen moderkaka, som de är sammanbundna med via navelsträngen. De flesta honor äter upp moderkakan, och biter därigenom av navelsträngen en bit från kattungen. Kontrollera att moderkakorna ser friska ut. De ska se ut som ett stycke rått kött, och de ska inte lukta illa. Kontrollera att alla moderkakor kommer ut.

Ska man hjälpa till?

Så långt det är möjligt bör man låta honan sköta förlossningen själv. Oftast klarar de detta galant, och om man hjälper dem med saker som de normalt skulle utföra på egen hand så kanske de förväntar sig hjälp hädanefter.
Men ibland är det ju faktiskt så att honan kan behöva lite hjälp. Om förlossningen är väldigt lätt, tex, så kanske nästa unge hinner komma för fort så att honan inte hinner slicka den föregående ungen torr. Förstagångsföderskor kan också vara lite osäkra på hur de ska göra. Då kan man ta lite hushållspapper och torka av kattungen framför allt i ansiktet och över nosen, så att den inte andas in slem och fostervatten. Man kan massera ungen torr över kroppen. Om mamman inte avnavlar själv så kan man själv göra det med den sterilkokade saxen. Klipp av strängen ca 3-5 cm från kattungens kropp. Avvakta dock några minuter för att se om mamman gör det själv.
Väg varje kattunge så snart honan avnavlat och torkat denne torr, samt passa på att märka den.
Om ungen verkar ha fastnat på vägen ut, honan kanske har blivit torr eller trött, så kan hjälpa till genom att gnida in ungen och honan slidöppning med lite glidslem. Man kan även hjälpa till genom att försiktigt dra lite i kattungen, samtidigt som värkarna kommer. Dra absolut inte i ben eller svans. Man kan hjälpa till först då höfterna passerat på kattungen (om de kommer med bakbenen först). Ett alternativ är att nypa i nackskinnet. Dra med en skruvande rörelse.
Livlös unge
En död unge ser blåaktig ut och har öppen mun. En unge kan leva fast den ser livlös ut. Om ungen rosslar eller inte andas och inte rör på sig när man tagit bort fosterhinnorna kan man försöka slunga den. Avnavla då ungen snabbt, massera och torka ungen och kontrollera att andningsvägarna är fria.
Slunga ungen genom att lägga denne på rygg i dina kupade handflator, med huvudet ifrån dig. Ge stöd åt huvudet med fingarna. Lyft ungen upp över huvudet och för den sedan nedåt i en snabb rörelse ner till knäna. Stanna med ett knyck. Vänd ungen och torka ut ev fostervätska som kommit ut. Detta kan behöva upprepas ett par gången.

Om ungen är gravt missbildad så måste den avlivas, lämpligen av en veterinär.

När ska man kontakta veterinär?

Man bör kontakta veterinär om:

Orsaker till att ungar inte kommer ut kan vara problem hos modern eller problem hos ungarna.

Problem hos modern:

Problem hos ungarna:

När man kommer till veterinären med honan så kommer han/hon undersöka honan: se hur hennes allmäntillstånd är, kontrollera om hon är öppen i fostervägarna, röntga för att se om någon unge ligger fel eller om någon är missbildad, så att den inte kan komma ut den normala vägen.
Om värkarna är svaga men passagen fri, kan honan få kalcium intravenöst. Hjälper inte detta får hon sedan värkstimulerande hormon, oxytocin, för att få igång värkarbetet. Har man inte lyckats få igång värkarbetet så måste man kejsarsnitta.Vid kejsarsnitt tas ungarna ut genom ett snitt i bukväggen och i livmodern. Honan är sövd, men brukar få ett uppvaknande medel så snart operationen är klar, så att hon kan ta hand om ungarna. Oftast klaras både hona och ungar, ibland kan någon unge stryka med.
Man brukar inte låta honan snittas mer än två gånger utan då kastrera henne i samband med andra snittet. Dels har en katt som redan snittats större risk för komplikationer vid nästa kull, dels blir ett andra snitt mer komplicerat än första snittet.

 

Efter förlossningen

Kontrollera honan så att inga ungar ligger kvar i livmodern, genom att känna igenom henne, framförallt mellan bakbenen. Man kan också gå på hur honan beter sig. Om hon är lugn och tillfreds så är det sannolikt ingen unge kvar i livmodern.
Direkt efter förlossningen kan många honor uppskatta en liten uppiggande måltid. En del ger mjölkersättning. Äggula blandat med druvsocker är också närande och upppiggande. Det kan också med fördel ges till honan under förlossningen, om hon verkar bli trött och det är en lång förlossning.
Håll lite extra koll på henne under de första dygnen efter förlossningen. Se till att hon verkar pigg och nöjd, att hon äter och dricker och går på lådan. Kontrollera att juvret ser normalt ut, så att hon inte få mjölkstockning.
Om en moderkaka eller en del av en moderkaka blir kvar i livmodern så brukar det inte innebära några problem, men det kan ge livmodersinflammation. Hon får då feber och variga, illaluktande flytningar. Kontakta då genast veterinär! Hon kan då behöva livmodersammandragande medel för att få ut moderkakan.
Efter förlossningen bäddar man rent i lådan. Efter några dagar kan det vara lämpligt att byta låda, alternativt flytta lådan. En del kattmammor brukar nämligen vilja flytta sina ungar från förlossningboet vid denna tid, förmodligen som ett skydd mot rovdjur. Många gånger räcker det dock med att man byter ut bädden till en ren och torr efter förlossningen, men det är väldigt individuellt. Vissa honor flyttar aldrig sina ungar, medan andra gärna bär runt dem lite varstans i hemmet.
Om honan är väldigt långhårig baktill så kan hon kanske behöva lite hjälp att tvätta ren sig från blod och fostervätskor, men oftast klarar hon detta själv.
Honan ska vilja äta själv inom tolv timmar. Den första tiden brukar hon vara ovillig att lämna boet längre stunder, så ställ gärna mat- och vattenskål intill bolådan.

 

En kejsarsnittad hona

Om honan blir tvungen att genomgå kejsarsnitt så kommer hon hem rakad på magen och avtvättad med sprit. Det kan då vara svårt att få ungarna att börja dia, eftersom de normalt går efter mjölklukten. Man kan då tvätta honan med tvållösning, skölja och torka rent. Därefter lägger man en mjölkdroppe av mjölkersättning på spenen och håller ungen mot spenen. Man kan också mjölka ur en droppe. Håll upp ungen så att munnen kommer mot spenen tills den börjar dia själv.
En del kejsarsnittade honor kan ha svårt att komma igång med mjölkproduktionen de första 3-4 dagarna. Man kan då vara tvungen att stödmata ungarna. De måste då ha ersättningsmjölk varannan timme dygnet runt tills mamman kommer igång.

Källor:

Ragdollklubben

Stockelberg Y, Kattuppfödning, 2001 Bilda förlag
Nilsson A-M, Kattens sjukdomar, 1998 Ica förlag